Alltså...
... jag blir så trött.
Det här med nätdejting är överskattat, om man nu inte följer någon extrem ram förstås. Jag förstår ihte hur vissa karlar och tjejer bär sig åt. Visst, jag har kompisar som inte alls har något problem med att få till träffar - där de sätter på och dumpar tjejer på löpande band. Det är ju inte det jag vill. Jag vill ha en träff. EN TRÄFF. En fika. En promenad. Allt annat är bonus, om personkemin stämmer, men inget omöjligt. Fatta. Jag har försökt be dem att säga hur de bär sig åt, men får ofta det kryptiska svaret "det är bara att registrera sig och hämta hem dem". Hurdå "hämta hem"? Jag får ju fan knappt ett svar! Och får jag ett svar så är det oftast av de som säkerställt att de inte lätt kan komma till mig - eller jag till dem -, alltså de som minst bor 20 mil härifrån.
Som idag. Jag sitter och konstaterar att inkorgarna på de 8 sidor jag är registrerad på i princip är tomma på nya brev. Helt ovetenskapliga höftningar: Med den mängden brev jag skickar torde man åtminstone få en träffsäkerhet på 25% eller något. Vill säga runt 5-10 svar per vecka och sida. Av dessa 5-10 per sida så borde 25% vara villiga att träffa just mig, alltså i runda slängar en till tre personer per vecka! Hur många nya tjejer tror ni att jag träffar per år? Jepp, en till två!
Fast, jag vet ju redan iofs vad det här beror på - och det är inte bara en sak, men det är normativt.
Den (svenska ?) kvinnan är i stor utsträckning lat. Ja, läs; lat. Jag kan ge några exempel.
Tomma presentationer. Då talar jag inte om att det är färska nyregistrerade tjejer. Man får ev. ett hum om vad de söker, för det är "bocka för-uppgifter". Vad skall man gå på? Vad skall man skriva?
Klagomål på att killar bara skriver "Hej, hur är det", eller andra one-liners. Vad förväntar de sig? Ens livs historia i första brevet? Att man ägnar all sin uppmärksamhet åt dem och berättar lite om sig själv, som ändå står i sin presentation? Jag menar hallå? Brukar folk verlkligen säga mer än ens ett "hej" IRL? Knappast. Fast jag kanske skall prova en överkörning nästa gång på krogen och berätta allt från födelsen till dagens läge utan att tjejen får säga hej ens? *S* Det bästa är när det är i kombination med en tom presentation.
"Killar är bara ute efter sex". Men alltså? Ja? Och? Tror ni verkligen att alla killar bara är penetreringsvilliga? Vad tror ni den desperationen kommer ifrån? Vi behöver också närhet, interaktion. Att många visar upp sin kuk beror ju inte på att de bara vill knulla. De får ju inget, för kvinnan vill att mannen drar nästan allt jobb! Vänd på steken, får ni se. Hur länge klarar ni tjejer er utan närhet och sex, ärligen? Många svarar "jodå, det går fint", men får ändå nya partners titt som tätt. Gå 10 år utan ett fast förhållande och kanske närhet och sex en gång vartannat år om ni har tur! Ärligen så skulle ni bli rätt desperata på närhet och sex tillslut, eller hur? Förutsatt om ni nu inte är asexuella varelser förstås. Men även de törstar efter närhet.
Trots att man skriver i presentationen att man vill träffas, och prioriterar det, så kommer det efter ett tag - om man nu lyckats fånga någons uppmärksamhet - att "men jag vill bara chatta på nätet". Ändå så står det som en av de översta sakerna i presentationen. Hur långt behöver man ägna? En halv minut? Oj så jobbigt?
Man får inget svar oavsett om man skriver ett längre brev eller en one-liner. Alltså, förstå hur frustrerande det är. Många män ägnar många timmar framför datorn för att få till en träff. Allt de får tillbaka är tomhet. Och så undrar många tjejer varför många killar blir "desperata". Tjejer är smarta många gånger, men här använder ni inte hjärnan alls, verkar det som. Visa lite uppmärksamhet och få en träff, med en säkert underbar man.
Jag vet att många har det som jag - med några få undantag. Undantaget på min vän, är att han är ~1.90, har en ledarskapskarriär, har muskler, visar upp sin släta bringa. Vilka är ytliga då? Kvinnor eller män?
Det finns en bra anledning till. Sexismen. Nu talar jag inte om att jag tycker sexism är fel. Jag talar om att det är tabu. Varför blir folk så upprörda över lite naken hud? Tror ni på största allvar att "problemet" inte skulle självdö, om folk slutade irritera sig på halvnakna män och kvinnor i reklamen, exempelvis? Ett sätt för reklam att nå ut är att provocera. Uppmärksamheten kring hud och idealutseenden försvinner snabbt om ingen stör sig på det, och inte handlar av de butiker som säljer dessa produkter de gör reklam för. Så enkelt är det. Ändå går folk till dessa firmor och handlar. Det som är ännu mer fantastiskt är att ingen klagar på att reklamen börjar gå över till "lyckad-karriär-person" som säljargument. Än. *S* Det som är märkligt med reklam är att den stora massan vill identifiera sig med något som de verkligen inte är. Och det är det som är slutpoängen, varför inte vara sig själv, och satsa på det man egentligen vill ha?
Varför vill många kvinnor och män ha ihop det med en karriär, och inte en person? Man får inte automatiskt en karriär, för att man gifter sig med en som kämpat halva livet för att få en. Och det är inte säkert man blir älskad tillbaka heller i slutändan, när den riktiga orsaken kommer till ytan - att det faktiskt inte är äkta kärlek, utan törst efter att bli sedd som förmer av andra.
Självklart vet jag också att jag inte är ensam om att jag har mycket kärlek att ge - till många. Men allt är en uppoffring, och få vill ha den - ännu mindre ge någon tillbaka. Jag vill inte ha någon tjej eller kvinna som är ute efter bekräftelse av samhället och inte tycker att jag inte duger som jag är. Jag är inte osnygg. Jag är inte ointelligent. Jag har kärlek att ge. Jag har ömhet och närhet att ge. Jag har sex att ge. Men jag vill ha det tillbaka också. Det är inte mycket begärt. Därmed sagt att jag inte hoppar isäng med första bästa, som många tycks tro. Men får man inte chansen över huvud taget, kan man fråga sig vart samhället är på väg.
Over'n'out
Det här med nätdejting är överskattat, om man nu inte följer någon extrem ram förstås. Jag förstår ihte hur vissa karlar och tjejer bär sig åt. Visst, jag har kompisar som inte alls har något problem med att få till träffar - där de sätter på och dumpar tjejer på löpande band. Det är ju inte det jag vill. Jag vill ha en träff. EN TRÄFF. En fika. En promenad. Allt annat är bonus, om personkemin stämmer, men inget omöjligt. Fatta. Jag har försökt be dem att säga hur de bär sig åt, men får ofta det kryptiska svaret "det är bara att registrera sig och hämta hem dem". Hurdå "hämta hem"? Jag får ju fan knappt ett svar! Och får jag ett svar så är det oftast av de som säkerställt att de inte lätt kan komma till mig - eller jag till dem -, alltså de som minst bor 20 mil härifrån.
Som idag. Jag sitter och konstaterar att inkorgarna på de 8 sidor jag är registrerad på i princip är tomma på nya brev. Helt ovetenskapliga höftningar: Med den mängden brev jag skickar torde man åtminstone få en träffsäkerhet på 25% eller något. Vill säga runt 5-10 svar per vecka och sida. Av dessa 5-10 per sida så borde 25% vara villiga att träffa just mig, alltså i runda slängar en till tre personer per vecka! Hur många nya tjejer tror ni att jag träffar per år? Jepp, en till två!
Fast, jag vet ju redan iofs vad det här beror på - och det är inte bara en sak, men det är normativt.
Den (svenska ?) kvinnan är i stor utsträckning lat. Ja, läs; lat. Jag kan ge några exempel.
Tomma presentationer. Då talar jag inte om att det är färska nyregistrerade tjejer. Man får ev. ett hum om vad de söker, för det är "bocka för-uppgifter". Vad skall man gå på? Vad skall man skriva?
Klagomål på att killar bara skriver "Hej, hur är det", eller andra one-liners. Vad förväntar de sig? Ens livs historia i första brevet? Att man ägnar all sin uppmärksamhet åt dem och berättar lite om sig själv, som ändå står i sin presentation? Jag menar hallå? Brukar folk verlkligen säga mer än ens ett "hej" IRL? Knappast. Fast jag kanske skall prova en överkörning nästa gång på krogen och berätta allt från födelsen till dagens läge utan att tjejen får säga hej ens? *S* Det bästa är när det är i kombination med en tom presentation.
"Killar är bara ute efter sex". Men alltså? Ja? Och? Tror ni verkligen att alla killar bara är penetreringsvilliga? Vad tror ni den desperationen kommer ifrån? Vi behöver också närhet, interaktion. Att många visar upp sin kuk beror ju inte på att de bara vill knulla. De får ju inget, för kvinnan vill att mannen drar nästan allt jobb! Vänd på steken, får ni se. Hur länge klarar ni tjejer er utan närhet och sex, ärligen? Många svarar "jodå, det går fint", men får ändå nya partners titt som tätt. Gå 10 år utan ett fast förhållande och kanske närhet och sex en gång vartannat år om ni har tur! Ärligen så skulle ni bli rätt desperata på närhet och sex tillslut, eller hur? Förutsatt om ni nu inte är asexuella varelser förstås. Men även de törstar efter närhet.
Trots att man skriver i presentationen att man vill träffas, och prioriterar det, så kommer det efter ett tag - om man nu lyckats fånga någons uppmärksamhet - att "men jag vill bara chatta på nätet". Ändå så står det som en av de översta sakerna i presentationen. Hur långt behöver man ägna? En halv minut? Oj så jobbigt?
Man får inget svar oavsett om man skriver ett längre brev eller en one-liner. Alltså, förstå hur frustrerande det är. Många män ägnar många timmar framför datorn för att få till en träff. Allt de får tillbaka är tomhet. Och så undrar många tjejer varför många killar blir "desperata". Tjejer är smarta många gånger, men här använder ni inte hjärnan alls, verkar det som. Visa lite uppmärksamhet och få en träff, med en säkert underbar man.
Jag vet att många har det som jag - med några få undantag. Undantaget på min vän, är att han är ~1.90, har en ledarskapskarriär, har muskler, visar upp sin släta bringa. Vilka är ytliga då? Kvinnor eller män?
Det finns en bra anledning till. Sexismen. Nu talar jag inte om att jag tycker sexism är fel. Jag talar om att det är tabu. Varför blir folk så upprörda över lite naken hud? Tror ni på största allvar att "problemet" inte skulle självdö, om folk slutade irritera sig på halvnakna män och kvinnor i reklamen, exempelvis? Ett sätt för reklam att nå ut är att provocera. Uppmärksamheten kring hud och idealutseenden försvinner snabbt om ingen stör sig på det, och inte handlar av de butiker som säljer dessa produkter de gör reklam för. Så enkelt är det. Ändå går folk till dessa firmor och handlar. Det som är ännu mer fantastiskt är att ingen klagar på att reklamen börjar gå över till "lyckad-karriär-person" som säljargument. Än. *S* Det som är märkligt med reklam är att den stora massan vill identifiera sig med något som de verkligen inte är. Och det är det som är slutpoängen, varför inte vara sig själv, och satsa på det man egentligen vill ha?
Varför vill många kvinnor och män ha ihop det med en karriär, och inte en person? Man får inte automatiskt en karriär, för att man gifter sig med en som kämpat halva livet för att få en. Och det är inte säkert man blir älskad tillbaka heller i slutändan, när den riktiga orsaken kommer till ytan - att det faktiskt inte är äkta kärlek, utan törst efter att bli sedd som förmer av andra.
Självklart vet jag också att jag inte är ensam om att jag har mycket kärlek att ge - till många. Men allt är en uppoffring, och få vill ha den - ännu mindre ge någon tillbaka. Jag vill inte ha någon tjej eller kvinna som är ute efter bekräftelse av samhället och inte tycker att jag inte duger som jag är. Jag är inte osnygg. Jag är inte ointelligent. Jag har kärlek att ge. Jag har ömhet och närhet att ge. Jag har sex att ge. Men jag vill ha det tillbaka också. Det är inte mycket begärt. Därmed sagt att jag inte hoppar isäng med första bästa, som många tycks tro. Men får man inte chansen över huvud taget, kan man fråga sig vart samhället är på väg.
Over'n'out
Sa...
... jag något om stress?
Och varför ringer alla när man sover, varför råkar alla höra av sig just när man skall ta på sig kläderna?
Ja just det. Glömde. Murphy's lag. :D
Over'n'out
Och varför ringer alla när man sover, varför råkar alla höra av sig just när man skall ta på sig kläderna?
Ja just det. Glömde. Murphy's lag. :D
Over'n'out
Nej!
Jag tänker inte säga att det här är första inlägget, vilket ju är rätt uppenbart.
Varför sitter man och nattsuddar när allt man borde göra är att fylla i de där förbaskade räkningarna? Jo, för då får man säkert högre blodtryck när man stressar med att fylla i dem på morgonen efter. Det är ju såååå skoj. Speciellt som med största sannolikhet känner sig lika tom i huvudet, då som nu.
Visst, man känner sig iaf duktig på något man gör varje dag, det är skönt det. Alla är ju bra på något, och även navelskådare kan säkert få ihop tillräckligt mycket ludd för att öppna en konfektionsfirma i slutändan.
Nu kanske det är dags för mig att sluta svamla och göra något åt det där med att gå i HB. HiBernation, för er som inte är gamla hackers. (Låt mig slippa förklara skillnaden på hacker och cracker).
Over'n'out
Varför sitter man och nattsuddar när allt man borde göra är att fylla i de där förbaskade räkningarna? Jo, för då får man säkert högre blodtryck när man stressar med att fylla i dem på morgonen efter. Det är ju såååå skoj. Speciellt som med största sannolikhet känner sig lika tom i huvudet, då som nu.
Visst, man känner sig iaf duktig på något man gör varje dag, det är skönt det. Alla är ju bra på något, och även navelskådare kan säkert få ihop tillräckligt mycket ludd för att öppna en konfektionsfirma i slutändan.
Nu kanske det är dags för mig att sluta svamla och göra något åt det där med att gå i HB. HiBernation, för er som inte är gamla hackers. (Låt mig slippa förklara skillnaden på hacker och cracker).
Over'n'out
