Saker...
... och ting blir visst inte alltid som man tänkt sig. I denna mobiltelefonens era så får man närpå panik - och jag är inte något undantag - när man inte får tag på en person man bestämt träff med. Visst, det finns ju fördelar med mobiltelefoner, men jag tror att man har blivit mycket mer obeslutsam i hur och var man skall träffas i sina möten.
Som ikväll, t.ex. Jag försökte ringa (det blev snarare hetsringa) en god vän, för vi skulle ut och titta på ett band som spelade på en krog här. När jag inte fick tag på honom så vart det hemgång, och naturligtvis en missad konsert. That's life. Men förr, då hade det gått mycket smidigare, man hade bara bestämt tid och plats på ett tidigt stadium. Be there or be square, ungefär.
Och så det här med täckning. Jag är ibland lite av konspirationsteoretiker. Varför är det vissa sträckor i storstäderna - inte ute på landsbygden alltså - där det i princip alltid är dålig täckning på mobiler, och en massa personer flyttar på sig? Den enda anledningen som jag ser är att mobiltelefonabbonemangleverantörerna (trettiosex bokstäver, det ni!) vill tjäna massa i uppkopplingsavgifter. Jag menar, någonstans måste de ju tjäna in på alla "gratisabbonemang".
För att inte tala om alla dessa handsfree. Iofs började det redan på 80-talet med de här urusla öronsnäckorna man skulle peta in. Jag menar, jag kan inte vara den enda som inte gillar den typen av hörlurar; för de alltid har en förmåga att ramla ut ur örat. Speciellt om man rör på sig, och det skall man väl kunna göra med en sådan telefon? Det heter ju faktiskt mobil-telefon. Och så massa krafs med lurar där man skall rama in hela örat med någon konstig plastgrej. Vad hände med de gamla hederliga lurarna med bygel över hjässan? Varför finns inte denna variant - med en mic på bom - till mobiltelefoner , så man kan känna sig som en normalt fungerande människa? Jag bara undrar. Säger som Sverker: "Skarevasåhär"?
Nä, nu skall jag till köket, där känner man sig som en människa. Tur att man inte börjat livnära sig på microvågsrätter iaf. "Riktig" mat ska'reva'!
Over'n'out
Som ikväll, t.ex. Jag försökte ringa (det blev snarare hetsringa) en god vän, för vi skulle ut och titta på ett band som spelade på en krog här. När jag inte fick tag på honom så vart det hemgång, och naturligtvis en missad konsert. That's life. Men förr, då hade det gått mycket smidigare, man hade bara bestämt tid och plats på ett tidigt stadium. Be there or be square, ungefär.
Och så det här med täckning. Jag är ibland lite av konspirationsteoretiker. Varför är det vissa sträckor i storstäderna - inte ute på landsbygden alltså - där det i princip alltid är dålig täckning på mobiler, och en massa personer flyttar på sig? Den enda anledningen som jag ser är att mobiltelefonabbonemangleverantörerna (trettiosex bokstäver, det ni!) vill tjäna massa i uppkopplingsavgifter. Jag menar, någonstans måste de ju tjäna in på alla "gratisabbonemang".
För att inte tala om alla dessa handsfree. Iofs började det redan på 80-talet med de här urusla öronsnäckorna man skulle peta in. Jag menar, jag kan inte vara den enda som inte gillar den typen av hörlurar; för de alltid har en förmåga att ramla ut ur örat. Speciellt om man rör på sig, och det skall man väl kunna göra med en sådan telefon? Det heter ju faktiskt mobil-telefon. Och så massa krafs med lurar där man skall rama in hela örat med någon konstig plastgrej. Vad hände med de gamla hederliga lurarna med bygel över hjässan? Varför finns inte denna variant - med en mic på bom - till mobiltelefoner , så man kan känna sig som en normalt fungerande människa? Jag bara undrar. Säger som Sverker: "Skarevasåhär"?
Nä, nu skall jag till köket, där känner man sig som en människa. Tur att man inte börjat livnära sig på microvågsrätter iaf. "Riktig" mat ska'reva'!
Over'n'out
Kommentarer
Trackback
